”Makthavarna” hoppade för Parkinson
En klang- och jubelföreställning blev det när Parkinson Gotland firade Världsparkinsondagen med en heldag full av föreläsningar på Joda Bar den 11 april.
En klang- och jubelföreställning blev det när Parkinson Gotland firade Världsparkinsondagen med en heldag full av föreläsningar på Joda Bar den 11 april.
Höjdpunkten rent symboliskt var väl när ordföranden i Hälso- och sjukvårdsnämnden Filip Reinhag, bokstavligen, till publikens jubel, gjorde ett hopp (med hopprep) för Parkinson (se bild). Men det räckte inte med honom. Samtliga, under dagen inblandade föreläsare, gjorde sina hopp för Parkinson. Uppskattat, publikfriande och stämningshöjande.
Bakgrunden är emellertid mer dyster. Neurologmottagningen på Visby lasarett är underbemannad och det finns inte en enda fast anställd neurolog. Mottagningen fungerar med hjälp av hyrläkare. En lösning som är dyr. Och dyra lösningar är inte så bra för en verksamhet som gick back med 229 miljoner kr förra året. Gotland är dessutom det sista sjukvårdslänet som ännu inte infört Parkinsonregistret.
Dagen inleddes med en högkvalitativ föreläsning om Parkinsons sjukdom av neurologen och överläkaren Anders C Johansson från Karolinska universitetssjukhuset. Vidare berättade parkinsonsjuksköterskan Anna Vestberg Bysell om neurologmottagningens kapacitet och verksamhet. Vår medlem Eva Palmgren berättade om hur det är att leva med en medicinsk pump via T-port i magen. Om processen före, under och efter berättade hon pedagogiskt och intressant. Dagen avslutades med en positiv föreläsning signerad Ann-Marie Lindahl.
Mest uppmärksamhet fick naturligtvis ”makthavarna” Filip Reinhag och Ann-Charlotte Lorehn tf. bitr. verksamhetschef Visby lasarett, när de efter lunch skulle svara på frågan om det finns hopp för Parkinson patienter på Gotland. Mot bakgrund av de 229 miljonerna i underskott var det väl inte så många bland våra luttrade medlemmar som närde någon förhoppning om omedelbara förbättringar. Och det kunde ingen av dem heller utlova. Men man ville absolut ändå understryka att det finns hopp för parkinsonpatienterna på ön. Ann-Charlotte berättade att man ständigt arbetade med rekryteringsfrågorna men att det är svårt att locka hit fasta neurologer. Det råder dessutom brist på neurologer i landet.
Beträffande Parkinsonregistret hade ordföranden i Parkinson Gotland i sitt välkomsttal uppmanat de inbjudna att skriva under en namnlista som krävde ett införande av registret på Gotland. Anna Vestberg Bysell hävdade att underbemanningen på mottagningen omöjliggjorde ett införande. Anders C Johansson menade att införandet inte behövde vara så komplicerat. Man kunde välja ett enklare sätt inledningsvis.
Under förberedelserna av denna heldag utkristalliserades tre målsättningar för oss som arrangörer. Nämligen:
Tack vare projektstödet från Parkinsonförbundet kunde vi utannonsera arrangemanget och fick därför flera parkinsonsjuka icke medlemmar att komma och de skulle minsann bli medlemmar.
Många i publiken uttryckte sin uppskattning av arrangemanget och den information som lämnades. Referat och erfarenhetsanteckningar kommer att spridas till lokala media samt till medlemmarna via mejl och hemsida.
Slutligen lyckades vi ju ställa ”makten” mot väggen även om vi inte fick de svar vi hade önskat.
Det är vår uppfattning att vi, med denna dag och med efterdyningar i form av publicerad information, lyckats lyfta frågan om Parkinsonvården på Gotland in i maktens korridorer och in i folks medvetande och vem vet vad detta må leda till. Utan projektstödet hade detta inte varit möjligt. Tack Parkinsonförbundet.
Stig Skallak
Ordförande Parkinson Gotland