James Parkinson
Parkinsons sjukdom är uppkallad efter den engelske läkaren James Parkinson (1755–1824).
År 1817 gav James Parkinson ut en skrift, ”An essay on the shaking palsy”, där han beskrev många av de symtom som är typiska för sjukdomen, till exempel skakningar, förlångsammade rörelser, förändrad kroppshållning och gång med korta steg. Namnet Parkinsons sjukdom myntades i slutet av 1800-talet av en fransk neurolog, Jean Martin Charcot.
James Parkinson var dock inte den första som beskrev liknande symtom. De äldsta kända beskrivningarna anses finnas i de indiska Vedaskrifterna, som skrevs för mer än 2.000 år sedan.
I slutet av 1800-talet började man behandla patienter med Parkinsons sjukdom med belladonnaextrakt. Det hade visserligen effekt, men också en hel del biverkningar.
En svensk professor vid namn Arvid Carlsson har haft stor betydelse för förståelsen av Parkinsons sjukdom och hur man kan behandla den. I sin forskning kom han bland annat fram till att signalsubstansen dopamin har betydelse för hur vi kontrollerar våra rörelser och att Parkinsons sjukdom beror på brist på dopamin i hjärnan. I slutet av 1960-talet blev levodopa en etablerad behandling, och sedan dess har utvecklingen med nya läkemedel gått snabbt. Arvid Carlsson fick Nobelpriset i medicin år 2000 för upptäckterna av signalsubstansernas betydelse i nervsystemet.