En medicinburk med uthällda tabletter

Farmakologisk behandling

Parkinsons sjukdom orsakas av att det blir färre celler i hjärnan som producerar signalsubstansen dopamin. Det uppstår då brist på dopamin i hjärnan. Läkemedel mot Parkinsons sjukdom hjälper till att öka mängden dopamin eller efterhärmar dopaminets effekter.

Vissa läkemedel kan öka mängden dopamin i hjärnan. Ett av de vanligaste läkemedlen är levodopa som är ett ämne som finns naturligt i kroppen. Levodopa kallas ofta för L-dopa och omvandlas till dopamin i hjärnan.

En annan grupp läkemedel imiterar dopamin och kallas för dopaminagonister eller dopaminhärmare. Dopaminagonister kan ges tillsammans med L-dopa eller istället för L-dopa.

En tredje grupp läkemedel hämmar nedbrytningen av L-dopa och dopamin. På så sätt stannar dopamin och L-dopa kvar längre och nivåerna blir högre. Dessa läkemedel finns i två varianter och kallas för COMT-hämmare och MAO-B-hämmare.

När sjukdomen pågått en tid kan L-dopa ges via en pump in i tarmen. Även dopaminagonist kan ges med en pump via en nål genom huden.

Vilket läkemedel som är aktuellt beror på varje persons situation och i vilket stadium sjukdomen befinner sig. Därför kan läkaren komma att förändra behandlingen med tiden.

Symtom på för låg eller hög dos läkemedel – med verkan på dopaminsystemet

När man behandlas med läkemedel är det viktigt att läkemedlens sort och dos är väl avvägd. Om den inte är det kan olika tecken och besvär visa sig. Därför är det bra att känna till vad som kan vara tecken på underdosering och överdosering.

Myrkrypningar i benen, sendrag, smärta i kroppen, stelhet i musklerna, tilltagande skakningar och kortare steglängd är vanliga symtom då man tar för lite läkemedel. Även dregling, trötthet, tanketröghet, ångest och nedstämdhet kan förekomma.

Tecken på att man istället tar för mycket medicin är vanligen ofrivilliga ansikts-, mun- och kroppsrörelser. Andra tecken kan vara yrsel och svimningskänsla på grund av lågt blodtryck. Synhallucinationer, paranoida vanföreställningar, mardrömmar och illamående kan förekomma.

De här symtomen är beroende av läkemedelsdosen och även typen av läkemedel. Biverkningsprofilen skiljer sig åt mellan t ex L-DOPA och dopaminhärmare. Förändras dosen försvinner eller minskas besvären. Det gäller att hitta en dosering så att man får så bra rörelseförmåga och så få biverkningar som möjligt.

Alla förändringar av läkemedelsbehandlingen bör man alltid först diskutera med sin behandlande läkare. Gör inga justeringar av doserna utan att läkaren gjort en bedömning och kommit fram till vad som behöver göras.

Länkar till mer information

Vårdguiden 1177.se

FASS, information om läkemedel och biverkningar

Läkemedelsverket: sök läkemedelsfakta

 

Farmakologiska behandlingar