Enzymhämmare


Dopamin bryts ner av enzym i hjärnan. Även levodopa levodopa = (L-dopa) ett läkemedel som omvandlas i kroppen till dopamin, den signalsubstans som personer med Parkinsons sjukdom lider brist på bryts ner av enzym redan innan det når hjärnan och där kan omvandlas till dopamin. Genom att hämma nedbrytningen kan man öka mängden L-dopa och dopamin.

Det finns två typer av enzymhämmare förutom de som finns i fast kombination i alla L-dopamediciner (karbidopa och benserazid).

MAO-B hämmare används för att minska nedbrytningen av dopamin och L-dopa både i och utanför hjärnan. På så sätt ökar alltså tillgången av dopamin. Därigenom lindras symtomen och dessutom kan svängningar i läkemedlens effekter minskas – de så kallade dosglappen – som kan komma efter en tids läkemedelsbehandling. MAO-B hämmare kan användas ensamt i en tidig fas av Parkinsons sjukdom. MAO-B hämmare används ofta i kombination med levodopa och även i kombination med vissa andra läkemedel senare i sjukdomsförloppet.

MAO-B står för monoaminoxidas typ B och det är namnet på det enzym som läkemedlet bromsar.

COMT-hämmare är den andra gruppen av enzymhämmare. Den verkar utanför hjärnan genom att blockera de enzym som bryter ner L-dopa utanför hjärnan. Det innebär att det blir högre nivåer av L-dopa i kroppen och det är alltså en större mängd som kan omvandlas till dopamin i hjärnan. Effekten av behandlingen med L-dopa förstärks. COMT-hämmare har i sig ingen effekt på sjukdomen utan ges alltid i kombination med L-dopa. Behandlingen lindrar symtomen och minskar dosglappen.

COMT står för katekol-O-metyltransferas och det är namnet på det enzym som läkemedlet bromsar.

/Granskat av Jan Linder december 2017


Dopaminagonister


Dopaminagonister är läkemedel som härmar dopaminets effekter och de kallas därför också ibland för dopaminhärmare. Syftet är alltså att läkemedlet ska ge liknande effekt på hjärnans nervceller som dopamin.

Det finns flera olika typer av receptorer (kontaktytor för signalöverföring) i hjärnans nervceller och dopaminagonisterna påverkar receptorerna olika beroende på vilket läkemedel det är. Därför kan olika dopaminagonister ge olika effekt på symtomen.

Dopaminagonisterna kan ges ensamt hos de personer som nyligen fått sin diagnos Parkinsons sjukdom. Ofta ges dock dopaminagonisterna i kombination med L-dopa. De ges vanligen i tablettform eller som kapslar. Apomorfin är en dopaminagonist som ges som injektion med penna eller infusion med pump. Det finns även ett plåster som kan tillföra kroppen dopaminhärmare.

Apomorfin

Apomorfin är en dopaminagonist dvs ett läkemedel som härmar dopamin. Läkemedlet ger alltså liknande effekter på hjärncellernas receptorer (kontaktytor för signalöverföring) som dopamin.  Apomorfin är INTE samma sak som morfin och inte ett narkotikum.

Man tar Apomorfin som injektion under huden. Läkemedlet kan tas med hjälp av en injektionspenna som gör det enkelt för personen själv eller en anhörig att ge läkemedlet och som är enkel att ha med sig. Effekten kommer snabbt, inom 5-10 minuter, och man kan därför ta en injektion om man känner att symtomen börjar komma. Medicinen kan också tillföras med en pump som för in läkemedlet under huden via en nål. Man brukar använda ett läkemedel mot illamående i början av behandlingen.

/Granskat av Jan Linder december 2017

 

Behandling med läkemedel


Parkinsons sjukdom orsakas av att det blir färre celler i hjärnan som producerar signalsubstansen dopamin. Det uppstår då brist på dopamin i hjärnan. Läkemedel mot Parkinsons sjukdom hjälper till att öka mängden dopamin eller efterhärmar dopaminets effekter.

Olika slags läkemedel

Vissa läkemedel kan öka mängden dopamin i hjärnan.

Ett av de vanligaste läkemedlen är levodopa levodopa = (L-dopa) ett läkemedel som omvandlas i kroppen till dopamin, den signalsubstans som personer med Parkinsons sjukdom lider brist på som är ett ämne som finns naturligt i kroppen. Levodopa kallas ofta för L-dopa och omvandlas till dopamin i hjärnan.

En annan grupp läkemedel imiterar dopamin och kallas för dopaminagonister eller dopaminhärmare. Dopaminagonister kan ges tillsammans med L-dopa eller istället för L-dopa.

En tredje grupp läkemedel hämmar nedbrytningen av L-dopa och dopamin. På så sätt stannar dopamin och L-dopa kvar längre och nivåerna blir högre. Dessa läkemedel finns i två varianter och kallas för COMT-hämmare och MAO-B-hämmare.

När sjukdomen pågått en tid kan L-dopa ges via en pump in i tarmen. Även dopaminagonist kan ges med en pump via en nål genom huden.

Olika läkemedel för olika individer och olika situationer

Vilket läkemedel som är aktuellt beror på varje persons situation och i vilket stadium sjukdomen befinner sig. Därför kan läkaren komma att förändra behandlingen med tiden.

/Granskat av Jan Linder december 2017


Symtom på för låg eller hög dos läkemedel

– med verkan på dopaminsystemet

När man behandlas med läkemedel är det viktigt att läkemedlens sort och dos är väl avvägd. Om den inte är det kan olika tecken och besvär visa sig. Därför är det bra att känna till vad som kan vara tecken på underdosering och överdosering.

Myrkrypningar i benen, sendrag, smärta i kroppen, stelhet i musklerna, tilltagande skakningar och kortare steglängd är vanliga symtom då man tar för lite läkemedel. Även dregling, trötthet, tanketröghet, ångest och nedstämdhet kan förekomma.

Tecken på att man istället tar för mycket medicin är vanligen ofrivilliga ansikts-, mun- och kroppsrörelser. Andra tecken kan vara yrsel och svimningskänsla på grund av lågt blodtryck. Synhallucinationer, paranoida vanföreställningar, mardrömmar och illamående kan förekomma.

De här symtomen är beroende av läkemedelsdosen och även typen av läkemedel. Biverkningsprofilen skiljer sig åt mellan t ex L-DOPA och dopaminhärmare. Förändras dosen försvinner eller minskas besvären. Det gäller att hitta en dosering så att man får så bra rörelseförmåga och så få biverkningar som möjligt.

Alla förändringar av läkemedelsbehandlingen bör man alltid först diskutera med sin behandlande läkare. Gör inga justeringar av doserna utan att läkaren gjort en bedömning och kommit fram till vad som behöver göras.

/Granskat av Jan Linder december 2017


Antikolinergika

För vissa personer med Parkinsons sjukdom räcker inte de vanliga läkemedlen till för att hålla symtomen i schack på ett bra sätt. Om man har svåra problem med skakningar och/eller muskelsammandragningar (dystoni) kan man komplettera med läkemedel som heter antikolinergika. Denna grupp av läkemedel är en av de äldsta medicinerna mot Parkinsons sjukdom. Antikolinergika används sällan på grund av risk för biverkningar och är alltså endast aktuellt när annan läkemedelsbehandling inte räcker till.

/Granskat av Jan Linder december 2017


NMDA-hämmare

Vid behandling av Parkinsons sjukdom kan läkemedlen i sig efter en tid ge upphov till rörelsestörningar i form av överrörlighet. För att lindra dessa ofrivilliga rörelser kan läkaren i vissa fall skriva ut amantadin som blockerar NMDA-receptorer. Amantadin är ett licenspreparat vilket innebär att det endast kan skrivas ut om andra åtgärder, exempelvis justeringar av doserna för ordinarie läkemedel, inte ger önskad effekt.

/Granskat av Jan Linder december 2017

Levodopa


Levodopa (L-dopa) är den vanligaste behandlingen vid Parkinsons sjukdom och det mest effektiva läkemedlet för att lindra symtomen. L-dopa kan ges under alla stadier av sjukdomen.

För att skydda hjärnan finns en naturlig spärr som kallas blod-hjärnbarriären. Den skyddar hjärnan från att vissa ämnen kan överföras från blodet in till hjärnan. Dopamin kan inte passera blod-hjärnbarriären och därför kan man inte ge rent dopamin som läkemedel. L-dopa är ett förstadium till dopamin och det kan passera blod-hjärnbarriären. I hjärnan omvandlas L-dopa sedan till dopamin.

För att förbättra effekten av L-dopa innehåller läkemedlen alltid dekarboxylashämmare, endera karbidopa eller benserazid, som bromsar nedbrytningen av L-dopa så att mer L-dopa kan nå hjärnan och där omvandlas till dopamin.

Man inleder behandlingen med små doser och ökar doseringen successivt, detta för att minska risken för biverkningar. Eftersom effekten av varje enskild L-dopados är relativt kort finns även tabletter och kapslar som frigör levodopa levodopa = (L-dopa) ett läkemedel som omvandlas i kroppen till dopamin, den signalsubstans som personer med Parkinsons sjukdom lider brist på långsamt vilket innebär effekt under längre tid, så kallade depot-tabletter och depot-kapslar. Dessa används som regel till natten för att lindra symtomen under natten och de tidiga morgontimmarna.

Efter en tids behandling kan det uppstå problem med att symtomen återkommer innan nästa medicindos börjar verka, så kallade dosglapp.  Det kan även uppstå oförutsägbara off-tillstånd och ofrivilliga rörelser (överrörlighet/dyskinesier). Detta är ett tecken på att medicineringen behöver justeras. L-dopa-doserna kan ökas eller förtätas, alternativt kan man kombinera L-dopa med MAO-B-hämmare och/eller dopaminagonister.  Om sjukdomssymtomen inte går att kontrollera på detta sätt kan det bli aktuellt med avancerad behandling där ett av alternativen är att tillföra L-dopa direkt till tunntarmen via en pump. Det ger ett jämnt flöde av L-dopa till hjärnan och därmed en jämnare effekt med färre svängningar i symtomen.

Inte samtidigt med protein

L-dopa är en aminosyra, det vill säga samma byggsten som proteiner byggs upp av. Kroppens upptag av L-dopa kan minska om man samtidigt som man tar medicinen äter proteinrik kost som exempelvis kött, fisk eller ägg. Proteinet i maten konkurrerar ut en del av L-dopa. Därför bör man ta L-dopa minst 45 minuter före eller efter en måltid. Man bör dock inte reducera proteininnehållet i maten.

L-dopa förekommer också naturligt i vissa växter och finns i vissa naturläkemedel. Nivåerna av L-dopa kan då bli mycket svåra att reglera på ett bra och säkert sätt. Det är därför viktigt att berätta för sin läkare om alla läkemedel – även naturläkemedel – som man tar.

Duodopa

Behandlingen Duodopa innebär att kroppen tillförs L-dopa med hjälp av en pump. Från pumpen förs en gel med L-dopa med hjälp av en tunn slang genom ett hål i bukväggen (PEG) till magsäcken och vidare in till tunntarmen. Pumpen ger ett jämnt flöde av läkemedlet in i tarmen där kroppen tar upp medicinen in i blodet och för det upp till hjärnan. Detta kontinuerliga tillflöde av L-dopa ger bättre och jämnare lindring av symtomen.

/Granskat av Jan Linder december 2017