NYP- Nätverket för personer i yrkesverksam ålder med Parkinson


Att få diagnosen Parkinsons sjukdom mitt i livet är tufft. För det är ju något som bara drabbar åldringar, eller...? Att få kontakt med andra som varit i samma situation, någon att prata med, som förstår, kan vara viktigt. Frågorna är många - hur komer det att gå med familj och arbete, vad säger man till vänner och bekanta, hur utvecklas sjukdomen...? Att ha någon som lyssnar, någon som ställt sig samma frågor - kontkata gärna någon av NYPs länsrepresentanter - vi delar alla erfarenheten att få diagnosen mitt i livet.
NYP arbetar för att vi ska känna samhörighet, att ha någon att identifiera sig med, någon som känner igen din livssituation, arbetar med frågor som berör dig och din familj och med arbetslivsfrågor. Vi vill skapa mötesplatser, bygga nätverk där vi snabbt kan sprida och dela med oss av viktig information och fakta. Skapa opinion. Tillsammans är vi mindre ensamma och NYP blir vad vi gör det till. Hör av dig med dina tankar och idéer och hjälp oss att utveckla NYP till något riktigt bra.

 

Hemsida NYP


 

Jag har fått "Jag har Parkinsonkort" skickat till mig som kan vara bra att ha i med sig och visa om någon tror att vi t ex är påverkad av rusdrycker, om det ser misstänksamt ut då vi måste ta vår medicin eller att vi verkar vara påverkad på annat sätt. Det tar inte mer plats än ett id eller körkort i plånboken eller fickan..

 

Ring 070 - 250 67 50 eller maila till mig så skickar jag till er.

/ Thorbjörn Lindström

 

 

 

Norrbottens representanter; Åsa Holmgren och Maritha Juhlin.Här kommer en kort presentation vilka vi är

Åsa Holmgren heter jag, 46 år, gift , två barn, bor i Luleå. Mr P fick jag i
40 års present, inte vad man hade väntat sig...Det var ju gamla människor som fick Parkinson , jag kände mig som om att jag var den enda unga. Efterhand fick jag kontakt med andra i samma situation, fick stöd och tips, kunde ställa frågor, resonera om mediciner osv.  Mina fem år med Mr P i släptåg har varit en resa med både berg och dalar men jag försöker ha en positiv inställning och att inte oroa mig för framtiden.  Vissa dagar visar han sig mer och andra mindre. Mina symtom började med muskelkramper i vänsterfot och smärtor i ryggen. Jag sökte till en ortoped för besvären men blev vidare remitterad till en neurolog, vid det läkarbesöket fick jag diagnosen Parkinson. Mina besvär har blivit bättre med medicineringen.

 

Maritha Juhlin heter jag och är född –63. Bor med sambo och två tonårssöner på Björksgatan,Luleå. Parkinsondiagnosen fick jag för 2.5 år sedan– men har som många andra valsat runt  i dignostikens labyrinter lika länge. Mår trots allt rätt bra med symtom som är förhållandevis lindriga. Trots sorgen över att  behöva drabbas av en  genererande kronisk sjukdom, tar jag vara på livets alla tillfälligheter och njuter av det jag kan göra. Jag ser möjligheter och försöker leva som vanligt. Naturligtvis uppstår sorger och besvikelser men jag anpassar mig till situationerna och tar in riktningen på nya mål som stimulerar. Jag njuter av naturen, fotografering och träningen som är A&O.Jag är inte rädd för nya utmaningar i mitt liv, söker kunskap som ett verktyg att använda mot Parkinson.

  


Är det något du funderar över eller om du vill prata med någon i samma situation, så ring eller maila någon av oss.

Åsa 070-3477585

Åsa mail

Marita  070-6336159

Maritha mail

 

 

Länkar

Katarina  berättar " det går att leva ett rikt liv trots Parkinson", läs hela intervjun

 

 

 

 

Mr P, Parkinson, din ständige följeslagare