Samhälle och lagstiftning

 

Runt om i samhället finns mycket stöd och kunskap att hämta – inte bara från den behandlande läkaren och övrig sjukvårdspersonal man möter vid sina regelbundna besök.  Genom att själv söka och ta kontakter kan man lättare få mer information som inte enbart rör själva sjukdomen. Personligt engagemang kan vara ett bra sätt att känna att man faktiskt gör något åt situationen.

Landstingen är givetvis en av de viktigaste organisationerna med en rad olika enheter som finns till för den som har Parkinsons sjukdom och deras anhöriga - vårdcentraler, sjukhus, kuratorer, sjukgymnaster, hjälpmedelscentraler, patientombudsmän osv.

Genom att sätta sig in i vad lagstiftningen säger får man vägledning kring vad man kan kräva och förvänta sig.

Det finns också möjlighet att själv vara med och påverka situationen för alla med Parkinsons sjukdom och deras anhöriga. Många politiker är intresserade av att höra hur människor upplever sjukvården och hur samhällets stöd och bemötande fungerar i verkligheten.

Här hittar du länkar och kontaktvägar som kan vara till hjälp för den som vill skaffa sig mer kunskap och vara med och påverka.


Landsting

Den viktigaste uppgiften för landstingen är att ansvara för hälso- och sjukvården. I vissa delar av landet har landstinget ett utvidgat ansvar och kallas för regioner. Landstingen och regionerna styrs av folkvalda politiker.

Läs mer om landstingen och regionerna>>

 

Skillnader i vården

Det finns stora skillnader i vilken vård man erbjuds beroende på var i landet man bor. Dessutom kan vården variera beroende på vilken specialitet läkaren har – neurologi, geriatrik eller allmänmedicin, och naturligtvis även beroende på den individuella läkarens kunskaper och erfarenheter.

 

Regionala skillnader

Variationerna mellan vilken typ av specialist patienter med Parkinsons sjukdom får träffa är stor mellan länen. Exempelvis visar en enkätundersökning som Parkinsonförbundet genomförde år 2010 att andelen patienter som får träffa en neurolog varierade från 96% till 52% mellan olika län. Undersökningen visade även på stora skillnader i hur ofta patienter får träffa sin läkare; generellt kan man säga att den som bor i en stor stad får träffa sin doktor oftare än den som bor på landsbygden. Det framkom även att patienter hade nekats behandling på grund av ekonomiska skäl i alla län utom två.

För att råda bot på de stora skillnaderna i vården håller man nu på att upprätta ett nationellt Parkinson-register. Med ett sådant register blir det möjligt att ta reda på hur vården ser ut i olika delar av landet, att jämföra vilka behandlingar som ges och att standardisera vården så att alla patienter ges samma möjligheter.

Individuella skillnader

Efterfrågan på neurologer är stor. I Sverige har vi bara 30 neurologer per miljon invånare, vilket kan jämföras med 60 per miljon invånare i Europa som helhet. Bristen på neurologer innebär att många patienter istället sköts av en allmänläkare eller geriatriker, som inte alltid har den specialistkunskap om just Parkinsons sjukdom som behövs för att omhändertagande och behandling ska bli bästa möjliga.

Om man inte känner sig nöjd med eller säker på sin diagnos eller ifrågasätter den behandling man ordinerats kan man ha nytta av att träffa en annan läkare för att få en andra oberoende bedömning, så kallad second opinion.


Socialstyrelsens riktlinjer för vård av Parkinsons sjukdom

 
Socialstyrelsens nationella riktlinjer för MS och Parkinsons sjukdom innehåller rekommendationer om diagnostik, behandling av grundsjukdomen, symtomatisk behandling, kontinuerlig uppföljning och rehabilitering. De vänder sig till beslutsfattare och profession inom området. Läs mer på Socialstyrelsens webbplatsHär finns en presentation av riktlinjerna. (pdf)
 

 

Lagstiftning


Det finns en rad olika lagar som styr hälso- och sjukvården liksom rättigheterna till stöd, hjälp och omsorg när man har en kronisk sjukdom. Lagarna gäller oavsett om hjälpen, vården eller omsorgen ges av kommunen, landstingen eller av privata vårdgivare. Lagarna stiftas av Riksdagen. Kopplat till lagarna finns ofta förordningar som kan sägas förtydligar lagarna. Förordningar beslutas av Regeringen. Dessutom finns föreskrifter och råd som myndigheterna beslutar om.

Det finns givetvis inget krav att man som anhörig eller patient måste kunna lagarna för att få rättigheterna tillgodosedda. Men ibland kan det ändå vara bra att kontrollera vad som egentligen står där. Det gäller särskilt dig som vill vara med och påverka våra politiker.

Läs mer om vilka lagar som styr hälso- och sjukvården i Sverige>>


Politiker

Det övergripande ansvaret för hälso-, äldre- och sjukvård, socialförsäkringarna och villkoren för funktionshindrade ligger hos våra folkvalda politiker. Men mycket av förberedelsearbetet görs även i partiernas interna verksamhet och av tjänstemännen som servar politikerna.

Regeringen

Socialdepartementet

Socialdepartementet ansvarar för bland annat hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedelsfrågor. Socialdepartementet leds av socialministern.

Riksdagen

Riksdagen stiftar lagarna. Men innan ett lagförslag kommer upp i Riksdagen behandlas det i något av Riksdagens utskott.

Socialutskottet

Alla frågor om hälso- och sjukvård behandlas i riksdagen av socialutskottet. På utskottets agenda står omsorg om barn, ungdomar, funktionshindrade, äldre och vård av sjuka. Frågor om patientsäkerhet, drogbekämpning och handel med läkemedel är också socialutskottets områden.
Mer information om och kontaktuppgifter till Socialutskottets ledamöter hittar du här >>

Socialförsäkringsutskottet

Vilka trygghetssystem ska det finnas och hur ska de vara uppbyggda? Frågor om trygghet vid sjukdom, funktionshinder, ålderdom och för barnfamiljer behandlar socialförsäkringsutskottet.
Mer information om och kontaktuppgifter till Socialförsäkringsutskottets ledamöter hittar du här >>

Regionalt och lokalt finns ofta även andra partier än riksdagspartierna.  Kommunen eller landstinget kan ge mer information.