Skakningar (tremor)

Skakningar eller darrningar (tremor) är ett av huvudsymtomen vid Parkinsons sjukdom. De flesta patienter upplever åtminstone någon gång i förloppet skakningar, Skakningarna, liksom övriga Parkinsonsymtom, börjar ofta i en hand eller ett ben men kan även börja samtidigt i båda sidor av kroppen. Med tiden kan skakningarna sprida sig även till andra kroppsdelar. Käk-tremor förekommer, däremot är huvud- och rösttremor ovanliga vid Parkinsons sjukdom. Darrningarna är värst i vila och minskar eller försvinner oftast när man rör på sig.

Den vanligaste formen av skakningar vid Parkinsons sjukdom är att tummen och pekfingret rör sig fram och tillbaka, så kallad pillertrillar-tremor.

Muskelstelhet

Muskelstelhet, eller rigiditet rigiditet = passiv stelhet i muskler som kan bidra till att armar inte svänger med när man går och att hållningen blir lätt framåtlutad, är ett av huvudsymtomen vid Parkinsons sjukdom. Den upplevs av patienten som en stelhet, ofta kombinerad med smärta i muskler. Det orsakas av svårigheter att helt slappna av i musklerna. Stelheten brukar påverka sättet att gå, som ofta blir framåtlutat med lätt böjda armbågar och knän.

Muskelstelhet som begränsas till någon eller några enskilda muskelgrupper, t ex i en axel, brukar kallas dystoni.

Muskelstelheten undersöks kliniskt genom en passiv rörelse av en extremitet, till exempel hand eller underarm. Då en led böjs kan stelheten antingen vara jämn och enbart trög och kallas då blyrörsfenomen, eller göra så att rörelserna blir hackiga då en led böjs, så kallat kugghjulsfenomen.

Dystoni = stelhet i någon eller några enskilda muskelgrupper

Gångsvårigheter

Personer med Parkinsons sjukdom går ofta med lätt framåtlutad ställning och långsam, hasande gång. Steglängden blir allt kortare, så att man måste småspringa för att inte ramla. Många har också svårt att påbörja det första steget och står istället stilla och trampar. Det är även vanligt att man får svårt att svänga med armen på den sida av kroppen som är mest påverkad av sjukdomen. En del får även svårt att vända sig och gå genom dörröppningar.

Tips
Att räkna högt: ”ett, två, tre” är ett knep att kunna ta första steget. Att gnola för sig själv en marschmelodi är ett annat. Somliga ger sig själv en klatsch på låret för att initiera starten.

/Granskat av Per Odin augusti 2014

Symtom vid Parkinsons sjukdom

Parkinsons sjukdom utvecklas ofta långsamt, och symtomen varierar från individ till individ. Vissa kan få flera symtom samtidigt, för andra kommer de smygande en efter en under en längre period. Symtomen kommer när allt fler nervceller i hjärnan slutar fungera. Inte sällan är det först när symtomen blir besvärande som diagnosen Parkinsons sjukdom ställs.

Typiska symtom är  relaterade till rörelser, så kallade motoriska symtom motoriska symtom = symtom som är relaterade till kroppsrörelser. De är bland annat långsamma rörelser, skakningar och stela muskler. Den som lider av Parkinsons sjukdom kan ha svårt att sätta igång rörelser, som att börja gå eller resa sig från en stol. Det kan även bli svårare att skriva, och rösten kan låta tunnare och svagare. I senare sjukdomsfaser är det vanligt att man rör sig långsamt och med små steg, ofta lätt framåtlutad.

Andra, så kallade icke-motoriska symtom syns inte lika tydligt men kan vara mycket besvärande för den drabbade. Till dessa symtom hör bland annat minnesstörningar, depression, svårigheter att svälja och försämrat luktsinne. Läs mer om icke-motoriska symtom.

Med moderna mediciner kan besvären kontrolleras bättre.  Många symtom förvärras av stress och förbättras med vila och sömn. 

Motoriska symtom

Symtomen på Parkinsons sjukdom kan variera mycket från person till person och brukar till en början vara diffusa. Ofta börjar de på ena sidan av koppen i form av skakningar, smärta eller fumlighet.

De tre främsta symtomen på Parkinsons sjukdom är rörelsehämning, muskelstelhet och skakningar. Även försämrad balans är mycket vanligt. Dessa symtom kan medföra en mängd olika motoriska problem, bland annat svårigheter att resa sig, problem med att komma igång, gångsvårigheter, nedsatt armpendling, nedsatt ansiktsmimik  och försvagad röst. För alla rörelser gäller att de blir jobbigare, går långsammare och kräver större mental ansträngning.

Rörelsehämning

Rörelsehämning, eller hypokinesi, är ett av huvudsymtomen vid Parkinsons sjukdom. Det är ofta det symtom som är mest handikappande för patienten. Det innebär att kroppens naturliga rörelser blir mindre (hypokinesi) och långsammare (bradykinesi), och trots att musklerna har full kraft får man svårt att röra sig.

Andra tidiga tecken på hypokinesi är svag röst (hypophonie) och nedsatt ansiktsmimik (hypomimi). Genom förlångsamning av sväljningsmotoriken blir mer saliv kvar i munnen och detta kan tidvis leda till läckage i mungipan (sialorrhe)Det kan även vara svårt att påbörja rörelser. Problem med att resa sig ur en stol eller vända sig i sängen är vanligt.

Gången påverkas så att armen på den drabbade sidan slutar svänga med när man går, och stegen blir kortare.

Även finmotoriken påverkas. Exempelvis kan det bli svårt att skriva, och skriften brukar med tiden bli allt mindre. Små rörelser fram och tillbaka, som när man borstar tänderna eller skruvar i en glödlampa, blir också svåra att utföra.

Balansstörning

Nedsatta balansreflexer är ett av huvudsymtomen vid Parkinsons sjukdom. Dels är det svårare att hålla balansen i samband med en rörelse, och dels gör muskelstelhet och långsamma rörelser att det blir svårare att återfå balansen.

Vid långt framskriden sjukdom kan det hända att fötterna låser sig och ”fryser fast” i golvet (freezing), vilket kan göra att man faller omkull.

Som tur är finns det många olika hjälpmedel som kan användas för att förbättra stabiliteten och förhindra fall.

Tips!
Vad kan man göra för att undvika att ramla? Man kan försöka minimera fallriskerna genom att minska riskfaktorerna. Riskfaktorer kan vara t.ex. dåligt anpassade glasögon,  lösa småmattor, lösa sladdar, tappade saker där den parkinsonsjuke behöver gå ofta, som t.ex. fram till toaletten eller till telefonen.

Se till:

  • att telefonen är lättåtkomlig
  • att ha en bärbar telefon
  • att det finns ordentlig belysning i trappor och korridorer
  • att glasögonen är rena
  • att de köksredskap, verktyg, som används mest, är lättillgängliga
  • att när det är halt utomhus använda broddar
  • att inte vända på klacken, när man ska svänga, utan ta ut svängen ordentligt i en cirkel. Det är viktigt att titta i den riktning man tänker ta innan svängen påbörjas.

/Granskat av Per Odin augusti 2014

Låsning/frysning

Igångsättningssvårigheter och låsning/frysning, dvs tillfällig oförmåga till rörelse, förekommer i två former. En form uppträder endast när patienten har för lite medicineffekt till exempel vid dosglapp dosglapp = luckor i effekten av läkemedel, från det att effekten av en dos upphör tills nästa dos börjar verka., och behandlas bäst med Högre medicindoser. Den andra formen av frysningar uppträder även vid maximal medicineffekt och är svårare att behandla.

Exempel på tillfällen då låsning kan inträffa är när man går igenom en dörröppning, när man passerar en skarv i golvet och när man blir arg eller irriterad över något.

Det finns många olika knep och tekniker att ta till för att minska problemen med igångsättningssvårigheter och låsning/frysning.

Tips!
Många tar till något knep för att t ex undvika att fastna i en dörröppning. Man tar ett riktmärke, t ex en stol, på andra sidan tröskeln och bestämmer sig för att gå dit. Ger kommando till sig själv: ”Gå fram till stolen”. Ett annat trick är att ha något på golvet (till exempel en svart tejpremsa eller en fläck från en laserpekare) som man stiger över.

Minskad ansiktsmimik

Efter en tids sjukdom brukar mimiken minska och ansiktsuttrycket bli stelt, så kallat maskansikte.

Bristen på ansiktsuttryck kan försvåra kommunikationen och missuppfattas som irritation, ointresse eller bristande förståelse. Därför är det viktigt för den som drabbas att vara medveten om problemen och ge uttryck för sina känslor och reaktioner på andra sätt. Likaså är det naturligtvis mindre risk för missförstånd om omgivningen känner till att den minskade ansiktsmimiken hänger samman med Parkinson-sjukdomen.

Tips!
För att förbättra ansiktsuttrycket är det viktigt att träna småmusklerna i ansiktet. Grimasera, knip ihop och sedan slappna av.


Röstpåverkan

De tal- och röstproblem som kan uppkomma vid Parkinsons sjukdom är framför allt monotont tal med svag röst och omotiverade pauser, men även sträv röstkvalitet, läckande/viskande röst och darrningar på rösten. Det är även vanligt med svårigheter att artikulera, dvs tala tydligt. Likaså är det vanligt att rösten läcker ut genom näsan när man talar, vilket kan göra talet svårt att uppfatta.

Dessa symtom, särskilt i kombination med minskad ansiktsmimik, kan försvåra kommunikationen och missuppfattas som irritation, ointresse eller bristande förståelse.

Det finns många olika sätt att förbättra talet, inte minst en väl avpassad behandling med levodopa levodopa = (L-dopa) ett läkemedel som omvandlas i kroppen till dopamin, den signalsubstans som personer med Parkinsons sjukdom lider brist på. Man kan själv öka sin medvetenhet om hur man talar och träna upp sin förmåga att tala tydligt och högt. Det finns även flera metoder som lärs ut av logopeder, bland annat Lee Silverman Voice Training (LSVT). Den som har svag röst kan också ha hjälp av olika kommunikationshjälpmedel, till exempel en röstförstärkare.

Tips!
Bra övning är att sjunga respektive att läsa högt ur en bok.

/Granskat av Per Odin augusti 2014