Behandling

Det finns idag ingen behandling som botar Parkinsons sjukdom men med effektiva mediciner kan besvären lindras. I början av sjukdomen är det främst rörelsestörningarna som behandlas men även andra besvär och symtom kan medicineras. Efter en tid kan läkemedlen verka under allt kortare tid och symtomen kommer tillbaka mellan doseringarna. Detta brukar man kalla för dosglapp dosglapp = luckor i effekten av läkemedel, från det att effekten av en dos upphör tills nästa dos börjar verka.. Läkaren kan då justera medicineringen.

Parkinsons sjukdom orsakas av att det blir färre celler i hjärnan som producerar signalsubstansen dopamin. Det uppstår då brist på dopamin i hjärnan. Läkemedel mot Parkinsons sjukdom hjälper till att öka mängden dopamin eller efterhärmar dopaminets effekter. Läs mer om läkemedelsbehandling här.

Dosglapp och "on-off"-symtom

Efter några års behandling av Parkinsons sjukdom  tillstöter ofta olika symtom och problem. Vanligt är att verkan av medicinerna blir mer oregelbunden. Effekten av varje L-dopa dos blir kortare med luckor i läkemedelseffekten under dagen – så kallade dos-glapp eller ”wearing-off”. Perioder av för kraftig medicineffekt, som yttrar sig som ofrivillig överrörlighet, så kallade dyskinesi dyskinesi = överrörlighet som utgörs av rörelsemönster som egentligen är normala men uttrycks onormalt kraftigt och ihållande. Dyskinesi är en komplikation till levodopa-behandling vid långvarig Parkinsons sjukdom.er, kan uppstå. Växlingarna (fluktuationer) mellan god effekt, otillräcklig effekt och dyskinesier kan bli snabba och oförutsägbara – man talar då om ”on-off”-fenomen – patientens rörlighet slås av och på sekundsnabbt, nästan som med en strömbrytare.

Behandling vid dosglapp och fluktuationer

Man kan till viss del förebygga utvecklingen av dosglapp och fluktuationer genom att tidigt kombinera anti-parkinson läkemedel med olika lång verkningstid. Om och när fluktuationer uppträder kan man ändra medicineringen. Förändringarna måste anpassas individuellt och beror på symtom respektive aktuell medicinering. Man kan till exempel minska de enskilda doserna L-dopa, men öka antalet intag eller lägga till andra preparat (i den mån patienten inte redan har dessa), exempelvis MAO-B-hämmare, COMT-hämmare, dopaminagonister och/eller amantadin. Detta kan göra att behandlingseffekten förbättras och symtomkontrollen stabiliseras under lång tid. För en del patienter räcker inte detta. De kan, trots optimerad tablettbehandling, ha otillfredsställande symtom med fluktuationer. Dessa patienter sägs vara i en avancerad fas av sjukdomen. Läs mer om avancerad behandling här intill.

Fysisk aktivitet

Fysisk aktivitet är viktigt för att behålla rörelseförmågan så bra som möjligt. En fysioterapeut kan hjälpa till att hitta den bästa träningen för att hålla besvären i schack och som passar för varje individ. Kosten kan ha betydelse för att undvika förstoppning och olika hjälpmedel kan vara bra för att klara vardagen så besvärsfritt som möjligt.


Fysioterapi

Fysioterapeuten spelar en viktig roll vad gäller bedömning och behandling av personer med Parkinsons sjukdom (PS).  Som fysioterapeut möter man personer med PS inom specialistvård såväl som i primär- och kommunalvård. 

Vid Parkinsons sjukdom behandlar fysioterapeuten framför allt gång- och balansproblematik, förflyttningar och fysisk inaktivitet men även smärta, fallproblematik och frysningar. Fysioterapeuten är även viktig för att informera om sjukdom och sjukdomsförlopp.

Fysioterapeutens mål för behandlingen är olika beroende på i vilken sjukdomsfas man är i. I tidig fas kan åtgärderna vara att främja för egenvård, motverka inaktivitet, förbättra fysisk kapacitet, minska smärta eller motverka fall och fallrädsla. I mellanfasen av sjukdomsförloppet riktas behandlingen mer mot att förbättra och bibehålla funktioner och aktiviteter såsom balans, gång, kondition, styrka och förflyttningar.  I den sena fasen av sjukdomen är målet att bibehålla en god andningsfunktion, motverka trycksår och underlätta förflyttningar samt att stödja och informera närstående och personal.

Gång- och balansförmågan påverkas redan tidigt i sjukdomen och kan leda till att man begränsar sig i sitt vardagliga liv och blir mindre fysisk aktiv. Det är viktigt att direkt efter diagnos träffa en fysioterapeut som kan hjälpa dig med att lägga upp en individuell träning tillsammans med dig som riktar sig till det just de problem som du upplever eller hjälpa dig med att förhindra att problem uppstår.

Det finns idag ett starkt vetenskaplit stöd för olika fysioterapeutiska behandlingar, många av dessa är olika träningsbehandlingar både i grupp eller enskilt som riktar sig till den problematik man upplever vid Parkinsons sjukdom.

För vidare läsning se de Svenska riktlinjerna för Fysioterapi vid Parkinsons sjukdom (fysioterapeuterna.se).  Dessa riktlinjer har fokus på behandlingar och mätmetoder och baseras på de europeiska riktlinjerna för fysioterapi vid Parkinsons sjukdom, FYSS kapitlet om Parkinsons sjukdom samt Socialstyrelsens riktlinjer för vård vid multipel skleros och Parkinsons sjukdom.

/Granskat av Erika Franzén november 2017


Komplementär/alternativ behandling

Förutom läkemedel och kirurgi finns det även andra behandlingar som kan förbättra välbefinnandet hos en person med Parkinsons sjukdom. Man brukar tala om komplementära eller alternativa behandlingar.

En komplementär behandling är en behandling som används som ett komplement till den traditionella medicinska behandlingen. Hit räknas bland annat massage, thai chi, yoga, musikterapi och hypnos.

En alternativ behandling är en behandling som ges istället för den traditionella behandlingen, vanligen ett naturläkemedel. Det är viktigt att veta att naturläkemedel inte är vetenskapligt testade på samma sätt som vanliga läkemedel.

Observera! Man bör inte påbörja eller avbryta en behandling utan att först diskutera saken med en läkare.

/Granskad av Dag Nyholm oktober 2017

 

 

 

Avancerad behandling

Efter några års behandling kan effekten av läkemedlen mot Parkinsons sjukdom minska på grund av att sjukdomsprocessen fortskrider.

För dessa patientgrupper bör man överväga behandling med läkemedelspump (Apomofinpump eller L-DOPA-pump till tunntarmen via PEG) eller neurokirurgi med implantation av djuphjärnselektroder (DBS – deep brain stimulation). Det finns inga jämförande studier mellan dessa behandlingar utan ansvarig läkare får, tillsammans med patienten, väga för- och nackdelar med varje behandling mot varandra.

Enligt Socialstyrelsens riktlinjer bör hälso- och sjukvården erbjuda personer med Parkinsons sjukdom som har otillräcklig effekt av peroral, transdermal eller intermittent subkutan läkemedelsbehandling en bedömning vid en behandlingskonferens med hälso- och sjukvårdspersonal som har specialistkunskap om rörelsestörningssjukdomar och erfarenhet av aktuella åtgärder (DBS, pumptillförsel av levodopa levodopa = (L-dopa) ett läkemedel som omvandlas i kroppen till dopamin, den signalsubstans som personer med Parkinsons sjukdom lider brist på-karbidopa-gel och apomorfinpump) inför beslut om avancerad behandling (prioritet 2).

/Granskat av Jan Linder december 2017

Läs mer i "Terapimöjligheter för Parkinsons sjukdom i avancerad fas" - en broschyr utgiven av ScandMODIS 


Pumpbehandling

Pumpbehandling handlar om terapi med bärbar medicinpump (Apomorfin eller Duodopa). Denna pumpar in läkemedel i vätskeform antingen in i underhuden eller i tunntarmen. Pumpen tillför kroppen läkemedel i lagom takt vilket gör att koncentrationen av läkemedel i kroppen blir mycket jämn och lindringen av symtomen blir stabilare. För en del personer kan även neurokirurgi vara aktuell.  Pumpbehandling och neurokirurgi kan också kombineras i enstaka fall.

/Granskat av Dag Nyholm oktober 2017

Duodopa

Behandling med Duodopa innebär att kroppen tillförs L-dopa med hjälp av en pump. Från pumpen förs en gel med L-dopa, med hjälp av en tunn slang genom ett hål i bukväggen (PEG) till magsäcken och vidare in till tunntarmen. Pumpen ger ett jämnt flöde av läkemedlet in i tarmen där kroppen tar upp medicinen in i blodet  och för den upp i hjärnan. Detta kontinuerliga tillflöde av L-dopa ger bättre och jämnare lindring av symtomen.

/Granskat av Jan Linder december 2017

Apomorfin

Apomorfin är en dopaminagonist, det vill säga ett läkemedel som härmar dopamin. Läkemedlet ger alltså liknande effekter på hjärncellernas receptorer (kontaktytor för signalöverföring) som dopamin.  Apomorfin är INTE samma sak som morfin och inte ett narkotikum.

Man tar Apomorfin som injektion under huden. Läkemedlet kan tas med hjälp av en injektionspenna som gör det enkelt för personen själv eller en anhörig att ge läkemedlet och som är enkel att ha med sig. Effekten kommer snabbt, inom 5-10 minuter, och man kan därför ta en injektion om man känner att symtomen börjar komma. Medicinen kan också tillföras med en pump som för in läkemedlet under huden via en nål. Man brukar använda ett läkemedel mot illamående i början av behandlingen.

/Granskat av Jan Linder december 2017


Neurokirurgi

Vid neurokirurgi sätter man in små tunna elektroder i hjärnan. Elektroderna ger små svaga elektriska impulser till hjärnan vilket gör att andra oönskade signaler i hjärnan blockeras. Resultatet blir att besvären med ryckningar och andra rörelsestörningar minskar.

Neurokirurgisk behandling har använts vid Parkinsons sjukdom under lång tid; sedan senare delen av 1900-talet. Under de senaste decennierna har man framför allt använt permanent elektrostimulering, en metod som oftast kallas DBS – Deep Brain Stimulation. Med svaga elektriska impulser kan man stimulera hjärnans nervceller. Elektroder, dvs tunna metalltrådar som är drygt en millimeter tjocka, opereras in i hjärnan till utvalda målpunkter. Elektroderna är förbundna med en elektrisk impulsgivare, som liknar en pacemaker för hjärtat. Impulsgivaren opereras in under huden och ställs sedan in noggrant för att passa den enskilda patienten. Batteriet räcker vanligtvis i flera år och när det byts behövs bara lokalbedövning.

DBS ger särskilt bra effekt på skakningar (tremor) men har även mycket god symtomlindrande effekt när det gäller ojämna motoriska parkinsonsymtom.

Innan en operation är aktuell får personen gå igenom en mycket ingående undersökning och utredning. Såväl neurokirurg som neurolog är involverade. Metoden är säker, men som vid all kirurgi finns vissa risker. Det finns som alltid en liten risk för infektion och blödningar. Riskerna med ett neurokirurgiskt ingrepp är större vid högre ålder och behandlingen är oftast mindre lämpad för personer som är äldre än 75 år.

/Granskat av Göran Lind augusti 2014