Att ställa diagnos

De första symtomen på Parkinsons sjukdom är ofta diffusa och kommer smygande. Symtomen kan dessutom variera stort från person till person, och även likna symtomen vid andra sjukdomar (se Om det inte är Parkinson). Därför kan diagnosen inte ställas utifrån ett enda läkarbesök – läkaren behöver se hur sjukdomen utvecklar sig över tid och veta hur symtomen påverkas av behandling.

Då man misstänker Parkinsons sjukdom brukar läkaren dels ställa frågor om symtomen och dels genomföra en undersökning där patienten får utföra några enkla rörelser.

Om det finns symtom som gör att diagnosen inte är helt klar kan man gå vidare med andra undersökningar. Dessa undersökningsmetoder används i första hand för att utesluta andra diagnoser och därmed öka sannolikheten att diagnosen Parkinsons sjukdom är den rätta. Hit hör analys av effekten av dopaminhöjande läkemedel, analys av ryggmärgsvätska och avbildningstekniker som DT, MR, ultraljud och SPECT.

Undersökningar vid läkarbesök

Vid ett läkarbesök brukar patienten få redogöra för sin sjukhistoria (anamnes). Läkaren brukar också fråga om symtomen: om man har problem med långsamma rörelser, muskelvärk, skakningar eller hasande gång, och om man har svårigheter att knäppa knappar, skriva, resa sig från en stol eller vända sig i sängen.

Därefter undersöker läkaren om patienten har skakningar. Några olika test görs också för att hitta eventuella problem med nedsatt rörlighet eller förlångsammade rörelser, för att se om en kroppshalva är mer utsatt än den andra. Patienten kan ombes att rotera underarmen fram och tillbaka så snabbt som möjligt, eller att lyfta och stampa hälen mot golvet så fort som möjligt. Ett annat vanligt test kallas fingertappning och innebär att man för pekfinger och tumme på samma hand mot och från varandra så snabbt som möjligt. Läkaren undersöker även handleder och armbågsleder med avseende på stelhet, liksom kroppshållning, armpendling och gång.

Undersökningsmetoder för att fastställa diagnosen

Det finns ett flertal olika undersökningsmetoder som kan användas för att utesluta andra sjukdomar med liknande symtom och därmed göra diagnosen Parkinsons sjukdom säkrare.

Analys av effekten av dopaminhöjande läkemedel
En undersökning som ofta används är att man får prova behandling med ett dopaminhöjande läkemedel, antingen som en enda dos eller under några månaders tid.

Att symtomen lindras av ett behandlingsförsök med ett dopaminhöjande läkemedel betyder inte att symtomen orsakas av Parkinsons sjukdom. Många patienter med olika former av atypisk parkinsonism atypisk parkinsonism = sjukdomar som ger symtom liknande de vid Parkinsons sjukdom (multipel systematrofi, progressiv supranukleär pares och Lewykroppsdemens). Kallades tidigare Parkinson plus. kan få symtomlindring av medicineringen, även om effekterna vanligen avtar med tiden. Därför är en god effekt efter längre tids behandling ett säkrare tecken på Parkinsons sjukdom än en enda dos tidigt i sjukdomsförloppet.

Analys av ryggmärgsvätska
Ryggmärgsvätska (cerebrospinalvätska - CSFf, likvor) finns i hjärnans hålrum samt runt hjärnan och ryggmärgen. Undersökningen används bland annat för att utesluta Alzheimers sjukdom.

Vid provtagningen sticker läkaren in en tunn nål mellan ryggkotorna i nedre delen av ländryggen för att komma åt den vätska som omger ryggmärgen. Provet tas med en mycket tunn nål och man kan känna ett tryck, men det brukar inte göra ont. En vuxen människa har omkring 150 mL ryggmärgsvätska. Vid provtagning tappar man ut 10–12 mL, men denna mängd återbildas mycket snabbt (inom en halvtimme).

 

/Granskat av Per Svenningsson augusti 2014

Datortomografi (DT)
Datortomografi, eller datoriserad skiktröntgen, används för att utesluta andra orsaker till symtomen, t ex skador efter en stroke eller en hjärntumör.

När bilderna tas ligger man under någon minut på en brits som rullats in i en tunnel inuti kameran. Tunneln är öppen i båda ändarna och har belysning.

Magnetresonanstomografi (MR)
MR innebär att man skapar skiktbilder av hjärnan med hjälp av magnetfält och radiovågor (inte röntgenstrålar).

När bilderna tas ligger man under ungefär 15 minuter på en brits som rullats in i en relativt trång tunnel inuti kameran. Tunneln är öppen i båda ändarna och har belysning.

Ultraljudsundersökning
Så kallat transkraniellt ultraljud (ultraljud genom skallbenet) kan användas för att särskilja Parkinsons sjukdom från bland annat atypisk parkinsonism atypisk parkinsonism = sjukdomar som ger symtom liknande de vid Parkinsons sjukdom (multipel systematrofi, progressiv supranukleär pares och Lewykroppsdemens). Kallades tidigare Parkinson plus. och sekundär parkinsonism.

Metoden används ännu inte i klinisk rutin utan framför allt inom ramen för kliniska studier.

SPECT
Vid SPECT (single photon emission computed tomography, fotonemissionstomografi) används ett speciellt spårämne för att avbilda de förändringar i dopaminsystemet som uppstår vid Parkinsons sjukdom. Metoden används bland annat för att utesluta essentiell tremor och Alzheimers sjukdom.

Inför en SPECT-undersökning sätts en nål i ett blodkärl i armen, och ett svagt radioaktivt ämne tillförs som följer med blodet till hjärnan. Därefter tas bilderna med en kombinerad gammakamera/enkel datortomograf som räknar fram en tredimensionell bild av hjärnan.

Metoden har hög tillförlitlighet men används ännu inte i klinisk rutin utan framför allt inom ramen för kliniska studier.

PET
Vid PET (positron emission tomography, positronemissionstomografi) används ett speciellt spårämne för att avbilda de förändringar i dopaminsystemet eller blodflöde som uppstår vid Parkinsons sjukdom. Metoden används bland annat för att utesluta essentiell tremor och Alzheimers sjukdom.

Inför en PET-undersökning sätts en nål i ett blodkärl i armen, och ett svagt radioaktivt ämne tillförs som följer med blodet till hjärnan. Därefter tas bilderna med en PET-scanner som räknar fram en två- eller tredimensionell bild av hjärnan.

/Granskat av Per Svenningsson augusti 2014