Vakenhet under dagen vid Parkinsons sjukdom


 

Svårighet att hålla sig vaken under dagen är ett stort problem för många parkinsonpatienter. Problemet är väl belagt med såväl subjektiva som objektiva metoder. Sänkt vakenhet har en negativ effekt på livskvalitet, sinnesstämning, förmåga att köra bil samt kognitiv funktion. Till viss del är tröttheten en effekt av medicineringen, men till viss del är den också en integrerad del av parkinsonsjukdomen i sig.

I den aktuella studien använde man “Maintenance of Wakefullness Test” (MWT) för att objektivt skatta förmågan att hålla sig vaken. Man ville dels jämföra en grupp patienter i tidig fas utan medicinering med en grupp som fått medicinering, dels ville man karakterisera olika mediciners effekt på vakenheten (uppdelat efter medicinklass och dos).

Sextiotre patienter genomgick undersökningarna, som omfattade 2 nätter i sömnlaboratorium och 2 dagar med MWT tester. I medicineringen förekom L-dopa samt dopaminagonisterna pramipexol, ropinirol och bromokriptin. Dessutom förekom rasagilin, amantadin, bensodiazepiner samt flera olika antidepressiva läkemedel.

Resultaten visar att alla typer av dopaminerg medicinering resulterade i starkt minskad vakenhetsgrad. Däremot fanns det ingen korrelation mellan vakenhetsgrad och hur länge patienten varit sjuk, eller hur uttalat sjuk patienten var. Det visade sig vidare att vakenheten avtog med stigande doser dopaminagonist. Omvänt ökade vakenheten med ökande doser av L-dopa. Andra faktorer, som till exempel ålder, kön, sjukdomslängd, grad av motorisk symtomatologi och sömnkvalitet under natten, saknade korrelation med graden av vakenhet.

Författarna konkluderar att studien stödjer teorin att den sänkta vakenhetsgraden under dagen är en effekt både av parkinsonsjukdomen i sig och den dopaminerga medicineringen. Vidare att de olika effekter som sågs vid doshöjning av L-dopa respektive dopaminagonist inte rapporterats tidigare från människa, men passar bra med resultaten av djurexperimentella studier kring detta tema. Man framhåller att det kan finnas skillnader mellan olika dopaminagonister och att dosberoendet i effekten på vakenhet kan vara mer komplex än vad som här framkommer.

Som svaghet med studien anger man att man inte bedömt patienterna avseende depression, vidare att man saknar kontrollgrupp utan Parkinsons sjukdom. Man avser nu att gå vidare med prospektiva studier kring effekten av olika parkinsonmediciner.

 

Kommentar av professor Per Odin


Minskad vakenhetsgrad under dagen tillhör de symtom som mest påverkar livskvaliteten vid Parkinsons sjukdom. Den föreliggande studien bekräftat vad man sett i flera studier - att vakenhetsproblemet sammanhänger både med sjukdomen i sig och med medicineringen.

Det intressantaste resultatet är att man tycks kunna räkna med förstärkning av problemet om man höjer dosen av dopaminagonister, men snarast förbättras vakenheten om man höjer dosen av L-dopa. Detta är naturligtvis en kliniskt mycket relevant information, om den kan bekräftas. Prospektiva studier där vakenhetseffekten av olika doser av olika parkinsonmediciner analyseras separat, vore av stort intresse.

Källa: Bliwise DL, Trotti LM, Wilson AG, et al. Daytime alertness in Parkinson ́s disease: potentially dose-dependent, divergent effects by drug class. Mov Disord 2012;27:1118-24 samt Orion Pharma Neurologi.