Års- och medlemsmötet onsdagen 6 April 2016.
 

Regntunga skyar åsså Luleå Hockey på TV. Ja, förutsättningarna för ett välbesökt möte kunde varit bättre men det visade sig att styrelsens farhågor om stor mansspillan dess bättre inte förverkligades. I stället blev uppslutningen större än på länge och när det var dags för ordf. Tore att hälsa välkommen och öppna mötet hade 30 personer slagit sig ner. ”Vi sätter väl igång så vi får göra något annat” är Tores uppmaning och fortsätter med faktum att styrelsen utsett Roland Andersson till årsmötets ordförande. Därefter valdes Ulf Omnell till mötets sekreterare, samt Carl-Uno Hanno till rösträknare och justerare och efter att dagordningen godkänts avverkades den tämligen friktionsfritt om man bortser från en smärre förvirring vid valet av styrelse.
      

Från verksamhetsberättelsen må nämnas att 11 medlemsmöten och 10 styrelsedito ägt rum under 2015. 4 föreläsare har bringat oss kunskap i intressanta ämnen samt har vi bjudits på underhållning i form av sång och musik vid 3 möten. Vad verksamheten för det kommande året beträffar så betonar styrelsen bl.a. vikten av att ”Ge utrymme åt alla”, ”Sprida kännedom om föreningens existens”, ”Fånga upp nya medlemmar” m.m.

Dock önskade Maritha Juhlin att det i verksamhetsplanen skulle ingå att föreningens målsättning är att försöka aktivera medlemmarna även utanför våra möten
Efter att årsmötet enigt givit styrelsen ansvarsfrihet avrundar ordf. Tore årsmötet med att tacka Roland Andersson för hans insats som årsmötets ordförande. Bland de närvarande befann sig för första gången Wiveca Bonnerud som berättade att det är hennes make som har Parkinson men han valde att intet följa med denna gång. Wiveca ville dock kolla oss för att sedan kunna berätta för sin man vad vi sysslar med. Hon tillägger att det varit lite svårt att få kontakt med föreningen men via datorn lyckades hon till sist.
      

Så tycker Tore att det är dags för fika och får för detta påstående medlemmarnas fulla stöd. I väntan på detta utbryter det stora mumlet och lägger sig som en ljudmatta över församlingen. Tores högra hand och allt i allo Anette Smedsäter med biträdande serveringspersonal skrider till verket. De sedvanliga wienerbröden, inte att förakta, är dagen till ära utbytta mot en hembakad så kallad ”Tuppkaka” producerad av just Anette vars skapelse i sanning ger en speciell smakupplevelse. Tillsammans med en pinfärsk kokosboll blir kaloriintaget maxat och alla låter sig väl smaka.
    

Efter en stund uppstår viss aktivitet framför våra bord . Det är Eva Ribacke-Björk som prasslar med  ”pappersark” och Thorbjörn ”Tobbe” Lindström som mixtrar med en ljudanläggning. De flesta av oss har på känn att det är nu som deras egenhändigt konstruerade Melodikryss skall sjösättas vilket får sorlet i lokalen att dämpas och nära nog upphöra när Eva tar till orda och presenterar hennes och ”Tobbes” skapelse. Varje bord delas upp i två lag som får var sitt ”Kryss” på ett A4-ark och Eva startar upp med att redogöra för första frågan som är en dubbel dito. Här gäller det att på vågrätt klura ut sångerskan namn och på lodrätt musikstilen varpå ”Tobbe”  lägger ut det första musikstycket som får några att le.  Jo, visst är det Helen Sjöholm som sjunger och H:et i Helen ger Hambo för musikstilen. Cello är förutom ett stränginstrument upplysningsvis även namnet på en hund som Eva haft i sin ägo. Likaså är Bolero förutom ett klädesplagg även ett musikstycke av Ravel och så fortsätter vi att fylla i de tomma rutorna med begrepp som champagnegalopp, Eric Saade, mask, april, Kina, Loa, Leo, Maria m.fl. Under resans gång ger Eva tydliga anvisningar vilket underlättar för de av oss som kan betraktas som sanna amatörer. I och med att vi skriver in ”le” i de två sista ofyllda rutorna så har vi kommit i mål. På Evas förfrågan om någon klarat hela ”Krysset” hörs spridda JA och på någons fråga om pris till de som lyckats fullt ut blir Evas svar att deras prestation belönas med uppdraget att konstruera nästa Melodikryss och tillägger att hon och Tobbe hade ”väldigt roligt” när de byggde ”Krysset”. Roligt hade också vi som tävlade inte minst beroende på Evas och Tobbes sätt att presentera sin produkt som fick våra dopaminproducerande nervceller att verkligen ”gymnastisera”.
     

”The show is over” och det sedvanliga skrapet av stolsben mot lokalens golv ljuder ovanligt kompakt denna afton när majoriteten reser sig upp. Denna uppenbara brådska torde till stora delar vara orsakad av TV-sänd hockeymatch där Luleås iskrigare är ena parten. Några ”tack för ikväll”, vi ses, roligt att råkas studsar mellan väggarna medan som vanligt, några ”trogna” plockar ihop och återställer lokalen i ursprungligt skick. Ute på parkeringen faller dropparna ganska tätt, inte något monsunregn precis, men likväl skönt att komma ut och känna svalkan från den ”friska” luften.
                                   

                                                          Styrelsen/Ulf