Medlemsmötet onsdagen 2 mars 2016.


Jag är på plats i vår möteslokal ”Lagunen” och sysselsatt med att bära in diverse utrustning som vi kan behöva för vårt möte. När jag skall passera entrén på väg ut till bilen fylls ytterdörrens öppning av en stor kartong som ordf. Tore kånkar på. Är detta det omtalade hockeyspelet som alltså skall ingå i den rekvisita som vi har samlat ihop för det första av kvällens teman, nämligen ”Spel”. Det anländer snart fler spelsugna av vilka somliga har med sig nya som gamla sällskapsnöjen. Jag är nyfiken på innehållet i Tores kartong och när han frilagt föremålet, blottas en spelplan som är minst 3 ggr. större än de klassiska hockey-spelen. ”Men var är spelarna” undrar jag . ”Lugn, bara lugn” svarar Tore.

När klockan närmar sig 18.00 kan det konstateras att vi är utspridda över i stort sett hela restaurangen med våra sällskapsspel. Några har redan börjat knuffas med Fia.
Tore hälsar välkommen och jag tar mig an uppgiften att hämta vår kamrat Sven-Erik Törnkvist som ligger på avd. 5 för att avlasta sin hustru en vecka. Sven-Erik har förutom sin Parkinson en akut historia bakom sig. En morgon när han vaknar upptäcker han till sin förvåning att under nattens gång har hans hörsel helt försvunnit. Han är med andra ord helt döv. Jag skall nu söka upp honom och ta reda på om han känner för att komma ner till oss, få en kaffetår och kanske prova på nån av våra förlustelser. Herrar Häggroth och Hedkvist gör mig sällskap och via närbelägen hiss tar vi oss upp till 5:an där man dock inte har någon kännedom om vår kamrat. ”Prova på 1:an” blir deras råd. På avd. 1 skakar man på sina huvuden. ”Aha”, säger någon plötsligt. Gäller det avlastning då skall ni ………….
När vi öppnar dörren till hans rum möts vi av ett igenkännande leende och snart är vi på väg tillbaka genom kodade dörrar och hissar. När vi kommer ner till de övriga är Sven-Erik  på G och propsar på att få säga några ord vars innebörd vittnar om den glädje han känner över att få träffa oss.
   

Tores ”ishockeyspel”, något liknande ser du på bild, är nu i drift och må sägas vara smått fysiskt krävande. Gäller att med de röda redskapen dänga till den ”puck”  som du  ser på mittpunkten så att den går in i motståndarens mål.  
När vi lekt rommen av oss smakar det gott med fika och vi ser fram emot yogaläraren Eivor Tano Nordins ankomst.  Hon gör entré som aviserats och en viss förväntan och nyfikenhet ligger i luften. Det finns många arter av yoga och Edit har fastnat för Kundaliniyoga som är ganska intensiv men ändå mindre fysiskt krävande än de flesta andra arter varför den passar bra för de som är lite äldre. Rörelserna kräver inte att man är i fysisk toppform men stor vikt sätts vid en kraftfull andning. Vi får till att börja med  sittandes på stolar utföra andningsövningar och Edit vars avspändhet sprider lugn förklarar att när vi andas in skall vi fylla magen först och vid utandning töms den sist.


Vi får också prova på några övningar för axlar rygg och armar. Sist avverkar vi en övning i avspändhet varefter vi lämnar sinnevärlden och återvänder till verkligheten.
Edit avtackas för sin insats som gett en liten men dock inblick i en mångskiftande värld.
Min första spontana reaktion är att yoga lär man sig inte på en kafferast.
Den kräver  koncentration, tid och målmedvetenhet om den skall ge något tillbaka.
Det sista som sker denna kväll är ett erbjudande att plocka inspelade långfilmer ur en kartong. Om detta må tilläggas att om man har en TV som är försedd med USB-uttag på baksidan så kan man i datorn kopiera över DVD-skivan till ett USB-minne som man sedan pluggar in i TV:n. Då har man tillgång till ett större format.

                                           

                                                                  


                                                 Styrelsen/Ulf